Skuggscener. Projektioner av verklighet. Flyktiga avbildningar.
Alla dessa skuggscener. Alla vi som projicerar samhället genom våra liv och sedan spårlöst försvinner. Den ständiga rädslan att glömmas bort. Vi reser genetiska monument. Vår strävan är inte större än gråsparvens.
Pionen knäcks i fåfängan för sin egen blommas vikt. Faller likt visioner. Vi lägger på hög inför domedagen. Vi tryggar vår dekadens. Inför jorden är vi alla lika. Vårt öde står skrivet i Aniara. Nu när visionerna dött är inte ens rymdflykten möjlig.
Vi är alla skuggor. Vi är skuggscener som spelar över plana ytor. Människor, djur, ting och växter. Vi är skuggscener som projicerar verkligheten. Flyktiga avbildningar.
Levande skuggor
Döda skuggor
Skuggor i fantasin
Om fotografen och bildserien
Plötsligt en dag stod jag där och stirrade på hur grönskan skapade mönster i vägrenens hårda asfalt. Det levande mot det döda. Natur och civilisation möts i något flyktigt, något förbipasserande.
Jag läste Elinor Torps bok Vi, Skuggorna och tänkte på samhällets skuggor – alla de som utnyttjas här i ”världens bästa land”.
Jag började jaga skuggor med min kamera. Jag började med gräs och blommor, jag fortsatta med det hårda och föll sedan in i fantasier.