202053 | Fotografi och poesi från pandemins första år

Introduktion

2020 blev ett märkligt år, ett helt ovanligt år, ett år som påminner oss om den sköra tråden på vilken hela vår existens vilar. När jag inledde arbetet med 202053 hade jag ingen aning om att projektet skulle bli en logg över ett år där nästan allt ställdes in – ett år som skakade vår värld. Döden kom nära våra västerländska privilegierade liv. I pandemins bakvatten har de stora frågorna kommit upp på bordet om hur ska vi ta ansvar för allt vi ställt till med? Klimatet förändras oroväckande fort, den biologiska mångfalden är snart bara mänsklig enfald, girighet har blivit en folksjukdom och hatet mellan människor verkar bara växa. Här får du inga svar, bara bilder och reflektioner.

Projektet bygger på årets femtiotre veckor, en bild och en text varje vecka under 2020, totalt femtiotre bilder och femtiotre texter. I arbetet har jag haft som mål att utmana min egen och andras bild av mig som fotograf och att utveckla mitt skrivande till en naturlig del av mina bildvärld, inte som bildtexter utan mer som en kontrast eller ett stickspår. Pandemin har satt projektet i sin samtid och påverkat både bilder och texter i boken på ett sätt som jag aldrig kunde tro. När världen stängde ner i mars så ändrades alla mina planer och projektets tänka geografisk spännvidd krympte till att utspela sig på mina promenader här i det lilla Bergslagssamhället Storå.

En fotografisk resa både utåt och inåt. Ett märkligt år med alla sina inställda planer.

Tack för att du valt att ge mina bilder och tankar lite av din tid.

Björn Dahlfors, Storå, 28 december 2020.


01/53

Årets första vecka! Blir det plommonträdets sista vinter?

Storå

02/53

Hela världen finns utanför mitt toafönster.
Jag låser dörren och dass-surfar vidare.

Storå

03/53

Mitt emellan allt.
En paus för att begrunda några löv.
Detaljerna är det som formar oss.

Sandared

04/53

En gång en arbetsplats, nu ekar lokalerna tomma, marken är förgiftad av arsenik. Bruket grundlades 1905, firade hundra år 2005, och lades sedan ner. Ett offer i den nya tiden.

Lindshammar

05/53

Den ensamma resenären är jag. Mitt liv utspelar sig på och mellan perronger. Det är svårt att längta hem när allt skenar som ett tåg utan bromsar.

Stockholm

06/53

Slussenbygget. En bro i guld.
Vad bryr sig svanarna om det.

Stockholm

07/53

Morgon gryr över public service.
95 år i allmänhetens tjänst.
Hotad från brunhögerns bunker.

Stockholm

08/53

Sommarminnen i en vissen växt.
Vill jag ha vinter eller odlingsbar mark.

Storå

09/53

Snödropparna kom före snön detta märkliga år.

Sandared

10/53

Utveckling bortom mänsklig kontroll.
Jag vattnar, den växer.
Organisk perfektion i varje detalj.
Vi är vansinne – överflödiga.
Älskad vare den som sätter sig.

Storå

11/53

Över en natt tog de över stan
Nu ligger sparkcyklarna i drivor
På tröskeln till en pandemi
Rusning vid centralstationen
Kapitalismen ska räddas till varje pris

Göteborg

12/53

Coronakris. I skogen allt lugnt.
Våren kom precis som vanligt.
Men nog var den lite tidig i år.

Storå

13/53

Fjällsemester innan fjällvärlden stängde.
Ekonomisk kris, utslagna småföretag, utslaget småfolk.
I glesbygden krossas mer än drömmar när byns sista mötesplats tvingas stänga i spåren av Coronakrisen.

Vemdalen

14/53

Trädgårdsröj i blåsippsmark
Nya utsikter och samma insikter

Kroppsarbetets belönande muskelvärk
Kontorstolsmänniskans passiva arbete

Försenad förkultivering
Sociala mediers alla lyckade odlare

Världen rämnar för ett virus
Den ofrivilliga omställningen

Kapitalismen utmanas på allvar
Den starka staten vecklar ut sin blomma

Storå

15/53

Vårrusiga nässelfjärilar tumlar runt i en vådlig flyguppvisning

Tussilagon, vårens pionjär, skiner ikapp med solen

Rekordlågt bensinpris men ingenstans att åka

Påsken knackar på med inställda planer

Guldsmedshyttan

16/53

Mönstren i apelns sår, en minnesbank

Minnen av sommar, höst, vinter, vår

Minnen av storm och fruktsäsong

Storå

17/53

Maskarna är mina vänner, utan dem inget paradis

De ringlar runt gör nytta, de ger och ger

Jag vänder mina tuvor, jag tar och tar

Tack älskade mask och nyttogörare, och förlåt

Storå

18/53

Första maj på internet
Kände du skalvet i marken
Hjältarna vände sig i sina gravar

Maj Sjöwall är död
Det gamla gardet dör
Vi medelålders måste ta vid

Ryggskott hindrade trädgårdsarbete
Kontorsslaven pallar inte gräva sin jord
Äntligen kom aprilvädret

Corona krossade inte motståndet
Det gjorde sossarna för länge sedan
Men musikkåren spelade tappert för våren

Storå

19/53

Odla jorden – odla ditt motstånd

Potatis är politik, ta tillbaka potatisen

Tomater är politik, ta tillbaka tomaterna

Morötter är politk, ta tillbaka morötterna

Gör motstånd – odla jorden med kärlek

Storå

20/53

Varje nysning, varje harkling, varje tungt andetag och den täppta näsan.

Corona eller inte Corona. Tid för hypokondri.

Social distansering, ingen större skillnad från vardagslivet.

Jag promenerar i byn och är glad att ha jobbet kvar.

Hyreshusen väntar på framtiden, turerna på spåret har glesnat, varje andetag är det första i resten av mitt liv.

Storå

21/53

Himlen är befriande fri från flygplan.
Vi förnimmer minskade utsläpp.
Det fanns hopp i spåren av Corona.
Charterindustrin vädrar morgonluft.
Sibiriens tundra smälter och läcker ut metan.
Människan fortsätter sin regression.

Storå

22/53

En Volvo Amazon susar förbi mitt i sin egen framtid.
Jag går mina morgonpromenader under ett möte på skype.
Min väg kantas av blommande äppleträd.
Människor stretar på: han i kassan på Tempo och hon i hemtjänsten.
Vi är alla öar i ett hav av drömmar.
Vi älskar det förutsägbara, ingen kunde förutspå pandemin.
Amazonen försvinner där grusvägen kröker för den gamla byskolan, kunskapens kraft.
Juni står för dörren, och jag behöver ta en dusch.

Storå

23/53

Världen öppnar igen
Inrikesresor går bra
Sverige är en farsot
Ingen vill åka hit
Ingen vill ha oss
Hemestertipsen haglar
Det blev sommar i år igen

Ställberg

24/53

Det gror i landet: jag vattnar – solen gassar.
Barfota som Ernst Kirchsteiger drar jag fram.
Oregano, lök, potatis, bönor, majs, ärtor och persilja.
Trädgårdstäppa i egna hems-anda.
Tomater, Zucchini, aubergine, dill och morötter.
Egen härd är guld värd .
Jordgubbar, vinbär, hallon, vitlök och kål.
Palmes mördare är avslöjad.

Storå

25/53

Midsommar. Högsommar. Grillos. Semestertider. Vädernyheter. Pollenchock. Gräsklipparsorl. Namnsdagsvecka. Coronautbrott i Malmberget. 

Storå

26/53

Ur asfaltens sprickor spirar livet
Naturen kan tämjas men aldrig besegras 

Storå

27/53

Människans tid på jorden.
Stål och kol. Exploatering och produktionsmaximering.
Ett träd blir papper. Ett papper brinner upp. Texten försvinner.

En lövskogsdunge klyvs av en transportgång.

Frövi

28/53

Ett år har lagts på högen av år
Nu börjar mitt trettioåttonde
Tabberas på ett landsortskafé

Grängesberg

29/53

Den gråa nosens charm

Storå

30/53

Reaår, varje år, reasår.
Sommarrea, kom och köp.
Det är inte lätt att göra rätt.
#nonshoppinggeneration

Lindesberg

31/53

Som kålhuvudet sluter sig, sluter sig världen
Nationalismens fula tryne breder ut sig
Mina odlingar växer i denna oroliga tid
Kålhuvudet är ett organiskt underverk
Världen behöver fler underverk

Storå

32/53

Den sista skälvande semesterveckan
Hallonsnåren viker sig för fruktens tyngd
Augustimornar efter nattkyla, skördetid
Det meningslösa våldet tog en tolvårings liv
Världen laddar om för en ny Coronavåg
Hemestern har fyllt min frys med fikabröd

Lindesberg

33/53

Trädkronornas absoluta stillhet mellan vindarnas andetag

Moln på vift, små tussar och stora fusioner, solens och molnens eviga kamp

Det ensamma trädet vid stranden har sett vågornas alla nycker

Prästkragens öde är att vissna ner och dö, men först blommar den en sommar

Solrosens strävsamma liv blir glädje för hungriga småfåglar

Livets mening är att fylla sin outlookkalender med möten

Storå

34/53

En kvart på en bänk mitt i Örebro.
Ett tvärsnitt av Sverige passerar förbi.
Korta, tjocka, långa, smala, raska och slöa.
Pursvenskar och nysvenskar – gamla och unga.
Kristna och muslimer – ateister och buddister.
Satanister och judar – hinduister och spiritualister.
Mitt i pandemin lever människor så gott det går.
Ensamma flanörer och målinriktade shoppare.
Gäng och familjer – ensamvargar och sökare.
Män och kvinnor – hundar och kajor.
Alla upptagna av livet, vissa av sin telefon.

Örebro

35/53

Det är hemskt vad rädda vi blivit för att leva
Det är hemskt vad rädda vi blivit för framtiden
Det är hemskt vad rädda vi blivit för förändring
Det är hemskt vad vi klagar nu för tiden
Det är hemskt vad reaktionära vi blivit
Det är hemskt vad mycket ångest det krävs för att leva

Storå

36/53

Ett invasivt gullris från Kanada
Måndag morgon och höstens första frost
Mineraljakten ska intensifieras inom EU
Nu debuterar jag som fotoboksförfattare
Fru Gårman har kommit till byn
Ett hållbart samhälle byggs inte på gamla trötta idéer

Storå

37/53

Jag kränger min bok, kränger och kränger
Gör jag upp med naturfotografen nu
I Belarus blir livet svårare för var dag
I Tyskland vårdas den ryska oppositionen
Knugen har öppnat riksdagen

Pandemi måste vara årets ord

Storå

38/53

På huk i blåbärssnåret med utsikt över en bergslagstjärn.
Jag tänker att träden inte är skogen, de är en del av skogen.
Skogen finns inte till för att tjäna människan.

Gränshyttan

39/53

Jag nöter mina sulor, kilometer efter kilometer.

Jag går samma gator, dag ut och dag in. Jag vandrar mig hemmablind här i byn som ligger mitt emellan två nedlagda gruvor. Kanske att jag vandrar mig in i gemenskapen. Vi hälsar iallafall, det är så man gör på en liten ort. 

Miljarder hit, miljarder dit, för få miljarder till omställning. Allt ska räddas och allt ska återgå. Preemraff är mer än en symbol. Klimatkrisen går inte över, den är ingen tillfällig idé, den är existentiell.  

Mörka tankar följer mig på mina promenader. 

Stripa

40/53

Mil på mil. Rovfåglar i vägrenen.
Tung trafik. På resa igen.
Verkligen inte äntligen.
Ett möte på ett slott.
Post-pandemin, återgången, ångesten.

Bergslagen

41/53

Klassamhället som ska botas med tabletter
Drömmar förpassas till trisslotter
Politik har degraderats till identitet
Vi tvingas navigera på bruna vatten
Ryms arbetarna fortfarande i socialismen
Bruna blinkningar i reda cash, tiotusen till alla
SM i skuggbudget pågår i medierna
Regnet faller som vanligt i Borås

Borås

42/53

Nog stod världen still en minut
när Jakob Hellmans nya singel kom ut

Nog stod världen still en minut
när vi insåg att kärlek aldrig tar slut

Nog stod världen still en minut
när jaktens första livslåga brann ut

Nog stod världen still en minut
när jag insåg att jag är radikalare nu än förut

Storå

43/53

Med den första snön kom sidensvansarna, ett snöfall som övergick i regn.

Alla våra krossade drömmar bildar en bank av erfarenheter.

Vanliga människor har ingen plats i ett
samhälle som stöps uppifrån.

Storå

44/53

Restriktionerna skärps igen – allvaret är tillbaka. 
Jan Myrdal är död, det gamla gardet dör. 

Kan det byggas något kollektivt ur pandemin.
Ät hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam.

Kan individualismen dö i coronans spår.
Tvätta inte händerna för din egen skull. 

Storå

45/53

När flugorna vaknar i november. 
När skogen faller som furor.
När värmen har hösten i sitt grepp.
När vi tvingar oss till isolation.
När flugorna vaknar i november. 
När vattnet tyglas med dammar.
När naturen fortfarande saknar röst.
När varje dag känns som måndag.
När flugorna vaknar i november. 

Storå

46/53

Så tystnade ännu en av oss, leden glesnar
Sven Wollter är död, det gamla gardet dör

Globalismen och libertarianismen vann i USA
Vi lever i en tid då hjältarna är amerikanska kapitalister

Vi lever våra liv, i ett hav av liv, i en tid då samhörigheten dör
I nyliberalismens tid lever en urban medelklass som är global

Storå

47/53

Vart jag mig i skogen vänder – hittar jag spår av människohänder

Gruvdrift och skogsmaskiner – däck och skrivmaskiner

Vart jag mig i skogen vänder – hittar jag spår av människohänder

Ledningsgator och virkestravar – järnskort och husruiner

Vart jag mig i skogen vänder – hittar jag spår av människohänder

Uskevi

48/53

Spår i nysnön
Spår av liv
Spår av ett kliv

Frosten virkar mönster
Frost till första advent
Frostens tid är här

Storå

49/53

En sanndröm mitt i pandemin – Degerfors till allsvenskan

Ingen virus i världen kunde hindra människor att fira 

En folkfest med kramar, dans och ölburkar som bytte händer

En bruksort som drack varandra till och reste sig och sa:

Inga fotbollspampar i världen kan hindra idrottens mirakel

Storå

50/53

December: dis, dimma och duggregn
Solens sjuhundrasjuttiosju strålande sekunder

Storå

51/53

När pandemin blivit politik
då har värdigheten sjunkit till noll.

När kungen inte kan hålla käft
då är det dags att utmana hans bidragsliv.

När högern monterat ner välfärden
ska de tiga stilla i sina jävla grottor.

När julen är en potentiell smittorisk
så gör vi rätt i att stanna hemma.

Storå

52/53

Gun-Britt i Mjölby tog den första sprutan för nationen

Årets bästa julklapp blev covid-vaccinet

Det talas om normalitet redan till sommaren

Måtte det nya normala bli mer hållbart

Storå

53/53

När nyårsafton möter mig med blötsnö

När detta skitår hamnar i historieböckerna

När tomteskägget åker av på årets sista dag

När den femtiotredje bilden är exponerad

Då kan jag önska ett gott nytt år

Storå

Hör uppläsning och se hela projekt i videoform
27 minuter slowphoto