Jag nötte sulor och tog in; jämförde med Stockholm; fann en storstad att landa i. Utrymme för tankar. Utrymme att tänka. Inte så borgerligt kvävande.
En man som förlorat kan prata rakt ut i det blå, skrika ut sin utsatthet, störa utan att bry sig, anropa vår ångest, ångesten i att förlora allt. Vem är fri, han eller jag?
Sirener ekar genom staden, alla städers ljudkuliss, varslande ljud, varsel om olycka. Tusen och åter tusen cyklar. Lätträknade hjälmar. Svårräknade rökare. Öl billigare än flaskvatten. Tegelarkitekturen. Den våldsamt starka danska kronan. Modernismens smakfulla kilar i det gamla.
Jag och Köpenhamn på tumanhand.
Om bildserien och fotografen
Stockholm, London, Edinburgh, Reykjavik, Helsingfors och Köpenhamn. Det är listan över huvudstäder jag sett. Köpenhamn har jag varit i en handfull gånger. Nu fick jag möjlighet att vara där i några dagar. Att se en stad med kameran är att se en stad på ett annat sätt. En tvingar sig att leta detaljer.